Då har ännu en helg passerat. Denna gång med ett FANTASTISKT väder! Vi, det vill säga jag och Georg roade oss med att åka telemark för första gången i våra liv. Hej vad det gick! Från början behövde man inte böja knäet mycket alls innan skidspetsarna började fladdra och jag ryckte upp för att inte ramla. I alla lite brantare partierna var jag tvungen att använda telisarna som om de vore vanliga slalomskidor. Men det som var så roligt var att man ganska snabbt blev stabilare och bättre vilket fyllde på självförtroendet som gjorde att man vågade lite mer och blev ännu lite bättre. Tyvärr sprack den lilla självförtroende bubblan lite brutalt snabbt. Vi åkte fridfullt i backen, tror nog att båda var ganska nöjda över sina svängar. Men plötsligt susar en riktigt telemarks åkare förbi, riktigt kaxigt åker han snabbt som blixten förbi precis bredvid både mig och Georg. En riktig old school farbror på kanske 60 år med ungefär lika gammal utrustning skulle jag tro. Smidig som en liten iller böjde han på knäna i svängarna och lika snabbt som han kom försvann han ur sikte för mig och georg. Båda två stod vi där gapandes i snöröken och tänkte, vad f*n var det där!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar