Snart är det sommarlov...

... kanske inte riktigt men tiden bara ränner iväg just nu känns det som!


I fredags var det fest i Ocke, världens bästa Pernilla och Karro stod för det. Det bjöds på riktigt goda pizzor, musik, dans, lekar och så vidare. Mycket kul och trevligt i allmänhet! Gjorde kväll vid halv tre ungefär efter en lång och j**ligt mörk promenad i skogen hem till Georg. Sen var det till att kliva upp och åka iväg till bydalen för skidåkning :D Dagen svischade förbi, likaså söndagen och ja,måndagen också. Vid närmare eftertanke denna dag med. Börjar nu få lite smått med ångest på grund av företaget som inte riktigt vill flyta på så som jag vill att det ska göra. I går kväll var jag vaken i sängen länge och räknade ut hur man kan fixa upp en hylla i montern på mässan utan att göra spik/skruvhål i väggen och planerade även ut det mesta andra hur det skulle se ut. Två plåtar är nu ivägskickade för fräsning på detta nya sätt som vi nu var tvungna att prova. Hoppas nu för allt i världen att detta går vägen! Mässan är den 19 mars och allt MÅSTE vara klart till dess. Men med den hastighet som det hittills har haft ser del lite kritiskt ut men håll tummarna!


Som sagt, tiden bara flyger iväg, nyss var det ju jul, eller? Det var efter jul som produktionen skulle börja, det var efter jul jag skulle börja på körskola, det var efter jul jag skulle göra jätte mycket men som inte blivit av. Som tur är är det ju inte "innan jul" förren efter julen som kommer, så då har jag ett tag på mig ^^

tjohej

Som sagt..

.. Pernilla hela 18 år fyllda!


Började firandet med "saft kalas", mammas hemgjorda svartvinbärssaft, min hemgjorda tårta och Pernillas hemköpta bragokex med choklad stod på menyn. Delar av gamla Mörsil gänget + Klara och Oskar var här. De andra hade alla andra planer det blev bara jag, Pernilla och Oskar kvar på Pizza till middag. Sen bar det iväg på förfest hos någon expertsnubbe i en källare, lite gammal fjortismusik spelades, såsom rosa helikopter, boten Anna osv. :S Cheez balls tryckte vi i oss och sen gick vi till krogen. Huset bidde det, där vi träffa på lite kändisar, dansade loss och kom inte i sang förrän halv tre. Kanske inte kan tänkas vara så mycket efter en krogkväll meeen, jag skulle upp klockan 7 för att hinna med bussen hem för att åka vidare till bydalen och telemarksåkning. Pernilla skulle upp klockan 8 för att hinna göra sig i ordning för isklättring. Det gick tungt kan jag säga när väckarklockan ringde men sen var jag igång och åkte skidor hela dagen. Lärde mig en hel del teori över åkningen, nu fattas bara att sätta det praktiska,men övning ger färdighet o snart så.


Lördagen var en seg dag med total trötthet, jag och Georg fixade hans skidor som han hade monterat lite fel i fyllan o villan :P promenerade lite med hundarna och sen vara till att fara tillbaka till staden. Både jag och Pernilla klubbade i säng runt halv tio, tokskönt!

Tjooohooo, liten har blivit stor!

I hela 18 år har Pernilla levat imorgon och det ska vi minsann fira!
Herre min Gud, nu är vi precis sådär stora som man tyckte var as häftigt för en sisådär 6-7 år sedan! Jag är väl kanske inte kvar i den teorin om att det är as häftigt, men nog äre lite kul allt. Klart det blir väl inte en helomvändning i ens liv bara för att man passerar 18 års sträcket, MEN känslan är ju god iaf :D Ett steg närmare körkort och allt vad det har att ge, snart kuskar kanske jag och Pernilla med flera land och rike runt i en liten rostig volvo från stenåldern ungefär. Far runt lite på måfå för att leta roliga och trevliga stunder i livet. Underbara tanke, den ska jag nog spinna vidare på för mig själv.

tjiao

One Year Together

Ett år eller 12 månader eller 52 veckor eller 365 dagar eller cirka 8760 timmar. Så länge har jag och Georg nu varit tillsammans! Det firade vi med middag och sen bio, as our first "date" <3>
Middagen åts på eastern palace, en lite smått rolig middag, Georg lyckades förstöra en del av inredningen och jag skulle försöka förklara för vår inte helt svenskkunniga servitris att mitt lockiga hår är helt naturligt och det är inte gjort i Östersund. Efter vad som kändes som en oändlighet med oförståbara, osammanhängande ord till varandra lyckades Georg säga att "the hair is natural, she is born with it" så förstod hon och såg väldigt förvånad ut. Sen gick hon utan att säga någonting, kom strax därefter tillbaka och sa "is it natural!?" "ehh yes it is" sa jag, samma förvånade ansiktsuttryck igen, "oh, thats nice" och sen gick hon.

Bion vi såg var seven pounds med Will Smith, det var den värsta, mest hemska, sorgligaste, men ändå bra film jag sätt. Jag har aldrig riktigt förstått människor som gråter till film, att gråta till någonting som man VET inte är på riktigt, it's make no sense. MEN nu är jag beredd att ta tillbaka detta, det gick inte att hålla tillbaka tårarna på denna film! Det var så hjärtskärande att ni inte anar, man borde inte få göra såna filmer. Man blir ju rent av deprimerad efter att man sätt den!

Hela helgen har varit trevlig och mysig med älskling och båda hundarna här inne i stan och nu är det åter till skolan igen då... Siktar på skidåkning till nästa helg, herre gud vad mycket snö det har kommit!!!

Telemark

Tjossan!

Då har ännu en helg passerat. Denna gång med ett FANTASTISKT väder! Vi, det vill säga jag och Georg roade oss med att åka telemark för första gången i våra liv. Hej vad det gick! Från början behövde man inte böja knäet mycket alls innan skidspetsarna började fladdra och jag ryckte upp för att inte ramla. I alla lite brantare partierna var jag tvungen att använda telisarna som om de vore vanliga slalomskidor. Men det som var så roligt var att man ganska snabbt blev stabilare och bättre vilket fyllde på självförtroendet som gjorde att man vågade lite mer och blev ännu lite bättre. Tyvärr sprack den lilla självförtroende bubblan lite brutalt snabbt. Vi åkte fridfullt i backen, tror nog att båda var ganska nöjda över sina svängar. Men plötsligt susar en riktigt telemarks åkare förbi, riktigt kaxigt åker han snabbt som blixten förbi precis bredvid både mig och Georg. En riktig old school farbror på kanske 60 år med ungefär lika gammal utrustning skulle jag tro. Smidig som en liten iller böjde han på knäna i svängarna och lika snabbt som han kom försvann han ur sikte för mig och georg. Båda två stod vi där gapandes i snöröken och tänkte, vad f*n var det där!