Drommen

I tisdags åkte jag och Georg upp till bydalen för att åka drommskåran. Vi åkte liften upp för att sen fästa skidorna på ryggen och vandra fjället upp. Den första stigningen fick jag upp flåset ganska ordäntligt, pulsade djupsnö i brant uppförsbacke, ganska tungt! Detta varade tack och lov endast en liten bit, när vi kom upp en bit var det så vindpinat att det bara var endast ett fåtal steg som bar igenom det hårda snötäcket. Solen strålade och vinden pinade i ansiktet och utsikten var slående som vanligt i vårat fjällandskap :D

Vandringen upp med inräknad fikapaus tog dryga timmen och sen stod vi och såg ut över skåran. Vi spanade ut var vi skulle ta oss ned och sen var det bara att satsa. Georg körde på ett lite säkrare kort och skråade en bit bort för att sen svänga ned medan jag, dumdristigt eller vågat beror på hur man ser det, körde rakt på. Underlaget var mycket ojämnt, ena stunden mjukt och andra stenhårt vilket jag inte riktigt förutsåg och därför helt tappade balansen och drog en riktig vurpa. Låg sen längst ned och tittade upp på punkten där jag startat, shiit vad håller jag på med??

Sen var det bara att plocka upp skidorna på ryggen igen för att gå en bit till då lutningen i skåran inte riktigt var som jag hade sätt framför mig. Det var uppför :( Efter en bit kunde vi åka en sväng igen men jag kan nog inte säga att det var den bästa tur jag åkt. Men värt i alla fall då det är så himla vackert och pampigt att gå där nere i den djupa skåran.