Ett nytt år med nya upptåg vilka ska dokumenteras i "se upp i backen". En liten äventyrsbok som jag gjort. Den skall fyllas med bilder och text från olika sorters äventyr, turer och andra upptåg, som är värda att minnas för resten av livet. :D
Det första kapitlet i boken handlar om gårdagens tur. En riktigt nice tur med Georg, Pernilla och Zorro. Dagen bjöd på två decimeter nyfallen snö, ett antal regnbågar i fjärran och en stor glad sol på himmelen. Vi utgick från Ullådalsstugan och skidade iväg mot fjället. På vägen upp träffade vi på tre stycken hundspann varav ledarnhundarna i det ena blev lite väl nyfikna på zorro. Så istället för att följa spåret dit de skulle tog de av rakt mot oss, zorro blev rädd och började försvara sig mot de 10 hundar som var på väg rakt mot honom. Jag blev lite smått rädd där ett tag men insåg ganska snabbt att om de där hundarna verkligen ville zorro något ont så hade han redan varit död. Georg lyckades i alla fall ta sig iväg med zorro en bit och jag schasade iväg draghundarna och fick iväg dem på rätt spår igen. Föraren suckade åt oss och skakade på huvudet när han passerade, en riktig surgubbe! Men hur skulle man ha agerat???
Vi fortsatte vidare upp på fjället, solen tittade fram och det var helt vindstilla, temperatuden låg på minus 7 grader ungefär. Vyerna vi fick suga i oss där uppe går inte att beskriva och det blir ju aldrig samma sak på bild! Efter cirka fyra kilometer tog vi fikapaus och efter det vände vi tillbaka. Vädret slog om, det blev mycket kallare, det började att snöa lite smått och solen försvann bakom en tjock dimma. Så turen blev lite kort men bra var den i alla fall!
I dag har jag och Georg tränat med hundarna, Ziri gör verkligen framsteg! Detta förmodligen tack vare Cesar Millan. Vi har nästan bara tränat ledarskap (enligt Cesars metoder) med Ziri på senare tid och dag gick vi över på att träna lite med koppel igen. Tro det eller ej, men hon har nu gått ifrån att vi hela tiden var tvugna att mata med godis och berömma konstant för att hon inte skulle dra i kopplet och yra på. Till att hon nu går bredvid eller bakom med helt hängande koppel utan att man behöver ge godis eller någonting, det har blivit helt naturligt för henne. Och detta framsteg har hon gjort utan att vi har tränat koppelträning alls, endast ledarskap! ^^
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar