Sitter vid datorn nyss hemkommen från årets första springtur! Stolt, trött fast samtidigt otroligt pigg, men ändå helt lugn och tillfreds. Förstår inte varför man inte lyckas pallra sig ut lite oftare? Man mår ju så mycket bättre efteråt! Men de klart de sitter väll någon liten spärr i huvudet på en som säger att det är alldeles för jobbigt. De kanske den spärren som kallas latmasken??
På senare tid har man ju återgått till skolan då. Tror aldrig jag varit så less på denna skit som jag är nu. Faktum är att det verkligen drar energin, sugen och glädjen ur en att sitta i ett klassrum med bara i snitt fem stycken andra där. Alla är hatiska, irriterade och less på hela världen verkar det som ibland och all den negativa energin gör mig alldeles matt. Själv kan man ju inte heller stå emot, man drabbas lika hårt av frustrationen som av någon anledning har infunnit sig i vår lilla grupp. Jag vill att det som genom ett trollslag ska försvinna, jag vill att alla ska vara glada, eller åtminstone GLADARE! Fröjden är i alla fall matte och fysiklektionerna då man kan vara med sina gamla inbitna vänner från Mörsil och Mattmar, då får man sig några goda skratt.
Tur för mig är att jag kan lämna skolans sinnesstämning kvar där den hör hemma, på skolan. Lämna den där och komma hem till mina glada och snälla sambos Pernilla, Gunvor och världens bästa Zorro. Att älsklings Georg finns och såklart lilla Ziri! <3<3<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar